På min Anda ylade jag

Och skrek

Och grät och grät och grät

Varför känner jag mig ynklig

Deppig

Och vemod?

Hon grubblade innan hon svarade

Hon tog ett djup andetaget innan hon tystnade

Hon såg på mig som ett maktlös övergivet barn

(((((ditt öde var skriven innan du kom till livet

 Du hade inga val att välja mellan

 Jag själv (Anda) vill fly bort och inte bo i dig

 Du är en skapelse och ej en skapare

 Du få leva med den som är skriven på din panna

 ÖDET som GUD har bestämt sig för dig innan du blev skapt

 Ynkligt hjärta lever du med

 Ynklig tom kärlek lever du med

 Ynklig själ lever, söver, somnar och vaknar du med

 Ynklig lever och dör du

 Ynklig tänker och drömmer du

 Ynkliga dikter och antecknar du

 Ynklig tid lever du i evighet

 Ynklig framtid skall du ha för evig

 Ynklig miserabla och hån död kommer du att få

 Ingen människa kommer att älska dig i livet

 Ingen människa kommer att sakna dig i livet när du inte finns

 Ingen kommer att sörja dig när du dö

 Hatat blir du för den tro du har kristendomen

 Hatat blir du för hur du tänker… öppenhet

 Hatat blir du av dina syskon, vänner, grannar, land

 Du hade inget val att inte komma till livet

 Du kommer aldrig att få vara än den du är

 Du är ingen och ingen och evig ingen än ingen

 Du är Guds största misstag))))

Min Anda gav mig tydligt svar

Att jag är ingen

Att jag skapades av ett misstag

Tack och stor tack min Anda och du Gud för din gåva till mig)