Stupar rakt i golvet
känner ej smärtan i min förtvivlan
Allt jag ser när jag ligger där
och tittar upp är solen

Det enda jag ser
Det enda jag såg
Det enda jag brukade se
var mitt liv i solen
Mina salta men beska
tårar slickar nu mina sargade läppar

Med dig vid min sida
var jag fylld av lycka
När vi gick där på stranden och log
Mitt liv i solen
blev en kort film sekvens
för min inre näthinna att beskådas

Om natten
ser jag dina djupt skimrande gröna ögon
Innan jag åter igen drunknar i svala drömmar
När jag träffar dig åter en dag
i mina sagolika drömmar vill jag aldrig vakna igen

Mitt liv i solen…
är nu bara en taklampa ovanför mig
och du är bara en svunnen hägring att betrakta
som glödande stoft i mitt brustna hjärta

Jag är ändå tvungen att gå vidare
kanske en vacker gryning
jag åter en gång
får vandra i solen med min ängel
att bejaka min själ för en kort stund
Tills vi skiljs åt igen
Det blir dagen då jag brann upp i solen
Adjö min älskade
jag är icke ångerfylld…