Av Julia Engström.

Ibland flyger de fram, orden.
Nästan så att jag inte kan hålla dem på jorden.

De ska bara ut.
Finns inget slut.

Ibland går det segt.
Orden gömmer sig så fegt.

Att skriva är en process.
Med varierande success.

Jag vill att de ska träffa mitt i prick.
Att något ska säga klick.

Men orden gör som de vill.
De gör sig inte till.

Jag låter de flyga som de vill.
Försöker sluta tänka på att inte räcka till.

En liten ordmaskin.
Inte så särdeles fin.

Flickan som andas ord.
Visst behövs det poeter på denna jord?