Jag undrar
om det här
är de ångerfulla
frukostarnas plats
de tvinnade lakanens,
sagda grodornas,
dimmiga uppvaknandenas
plats
de satsade slantarnas,
tappade handskarnas
förlorade panternas plats,
festande tanternas parnass
utan guldkranar,
ändå ett palats
för svarta och rufsiga
svanars strapats
när våren är kall
och vinden är hård,
och det är lätt
att ta rast
på de starkare
blandningarnas,
hårdare landningarnas
madrass
där ett plus ett
kan bli tre,
och två plus ett
kan bli en
för så länge sen,
så sent som igår
var jag nog beredd
att ta dimman
som vän,
följa ett stråk
med svarta fjädrar
i säng
och sen,
äta frukost
på den grumliga
ångestens post
men mitt kaffe
är rent, lika svart
som det är sant
att min heder
kan flyga bland duvor
på Medis,
inte svettas
bland tvinnade lakan,
tufsade fjädrar och dy
och även om jag
har förlorat en dröm,
tappat en sång
om min svartaste svan
har jag vunnit en ny,
precis likadan.