Det verkar lätt ologiskt att förbjuda två förälskade
människor, om de arbetar inom samma eller olika
sorters räddningskårer, att arbeta inom samma
distrikt.
Som för att skydda kåren mot rädsla för varandras
välbefinnande. Det är väl knappast en myndighets
sak att 'skydda' samhället från sådana effekter som
kan
uppstå av rent känslomässiga skäl och det som bara
kanske uppstår. För om den logiken skall kunna vara
bärande, kan man inte tillåta att medlemmar av
samma
familj arbeta inom samma distrikt, emedan även de
i så fall skulle kunna 'bli offer för känslor'. Samma
princip borde kunna anföras då det gäller kompisar
och
andra människor i beroendeställning till som andra
människor. Det verkar lätt ologiskt att ha litet olika
regler att gälla i sport. Det förstår en ju att vissa regel
brott
mot sportsligt beteende renderar exempelvis som av
stängning i framtida matcher, via gula och röda kort.
Vilka skall ses som varningar och budskap till såväl
utövare
av sporten, som även tydliggöra för publiken att busars
beteende kan få konsekvenser. Om fotboll skall ses som
en mildare form av strid på liv och död, där segrare över
lever
och förlorare mister livet. Istället den som utövar en sport
och bryter mot reglerna på diverse sätt och regelbrott
beivras men ändå fortsätter att förekomma, hur effektiva
är
då straffåtgärder? Det verkar lätt ologiskt med en politik
i riskdagens kammare där medlemmarnas åsikter inte ens
behöver tillfrågas, eftersom sittande individer ingår i ett
självgående
system så uppbyggt de senaste femtio åren eller så att där
partimedlemmars tycken samt åsikter har gjorts absoleta
istället för absoluta. Med det sagt är det som en sorts evig
hetsmaskin
som mera är till för sin egen existens, de vilka är med i väl
hemliga klubben, med blott risk för att halka ur rent väljar
mässigt. Rent politiskt skulle det 'gå lika illa' om landet nog
styrdes
av en prosident, snarare än att vara en finsk, förlåt fransk,
lydstat. Och det säger jag bara att då jag drömmer då är
det precis som om jag sov mig genom tillvaron i dessa som
moderna
tider. Så genom att påstå att jag bara sover och drömmer,
så kommer verkligheten, hela klabbet i den att packa ihop
när jag inte längre kan verka i den lilla värld av blommor
som
blommar som bara den i min trädgård just nu. Att vi skulle
leva i en verklighet som bygger på mycket annat än drömmar
och vanliga föreställningar om mera verkligheten, strax mera
om
knuten än mera verkligheten befinner sig nu, därom går nog
att se som en del av en film som går varje år i sent i december.
Det vill säga att semesterns sköna utsikt är en sådan där hop
vikbar
historia vilken får plats i husvagnen och verkligheten egentligen
är en väl maskerads soptipp. Det är allt tur det inte är lukt-teve
som kan sändas i 'dumburken' till övers för tittande publikum.
Till
och med blinda människor kan misstänkas ha även teve, utöver
radio. Tidningar, det har varit 'radio för döva', så länge som en
själva bara minns sakernas tillstånd. Att vårt land inte har polit
iska
fångar ännu, ses inte som nödvändigt just i nuet eftersom det
finns godtyckligt fina anstalter att stoppa in dem i. Den som int
lyder o är lydig nog, den blir idiotförklarad som ABCD rent som
fackmässigt.



(Som framgår av bilden är verkligheten som ett svart hål
i ett rosenrött skimmer, för att jag skall slippa oroa mig
mer än som nödvändigt om en eventuell framtid i den)