”Det enda som hjälper mot tankar är hud”
Läste det i ”Diva”, för x antal år sedan, men det har liksom präntats fast i mitt huvud. Det stämmer så…

Men det finns förstås andra saker som hjälper mot tankar, när tillgången till hud är för långt borta, och kanske för skrämmande. Sit-ups till exempel. Dunka huvudet i väggen. Man kan skada sig själv, det är enklare med smärta som går att ta på. Man kan duscha bort tårarna (i mörker så man slipper se). Man kan skrika, om man vågar, tills luften tar slut. Man kan medicinera, överdosera, försvinna, om inte tankarna hinner ikapp innan, överfaller en med all sin kraft. De har blivit experter på det, tankarna. Experter på att jaga. De flåsar i nacken och biter sig fast.

Om jag kunde våga välja hud, utan att oroa mig för ärren som blir kvar när huden försvinner och tomheten bränner sig in.