Jag dömer minnet av dig
till att evigt andas mylla och förruttnelse
Under kalla stenar i ovigd jord
ska det vila

Mina naglar gräver sig ned i slyn
under den döda eken -
gräver sig blodiga

Det är inte mer än rätt att minnet
ska andas doften av mitt blod
blandat med mylla och förruttnelse
En passande dom då det livnärt sig
på min smärta så länge

Ekon från det förflutna
ljuder genom regnet
Jag hånler då jag lägger granit
på platsen under eken
borstar bort smutsiga löv från min kropp
och vänder ryggen till