Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rostig ryggrad


Jag kan inte längre stå upprätt
Jag - som alltid hållit huvudet högt
Det ändrade du på
Du - med dina rostiga spikar
Spikar du drev in i min ryggrad

Du bad om ursäkt
sa att det var nödvändigt
för att jag skulle förstå
När slutade vi tala samma språk?
Det var när hon kom

Hon lärde dig ditt nya språk
Det var av henne du fick
dina rostiga spikar
Spikar du drev in i min ryggrad
för att jag skulle förstå




Fri vers av SinForHim
Läst 287 gånger
Publicerad 2006-09-25 11:47



Bookmark and Share


  TiVa
Usch, brusten kärlek är aldrig skönt i själen.. usch och fy! Bra skrivet dock!!!
2006-09-25
  > Nästa text
< Föregående

SinForHim
SinForHim