Du sitter där mitt emot mig.
Kan inte minnas vem du var,
Vem jag var.
Var vi samma personer då?

Jag minns de förstulna blickarna,
det odelade intresset
och de timslånga omfamningarna.
Då allt var som det skulle vara.

Jag ser inte längre kärlek i dina ögon.
Vad har allt tagit vägen?
Våran stora dröm håller oss i en varsin hand,
men det blir aldrig mer än en dröm.

Du skriker åt mig,
jag skriker åt dig.
Jag gråter.
Du tjurar.

Vi går tysta bredvid varandra,
ingen ler.
Vad ska hända sen?
Kommer du fortfarande älska mig?