Utan skratt, utan gråt.

Utan vänner och förlåt.

Mitt liv du skådar från skyn så klar.

Där jag önskar jag fick va´.

Gråtfyllda nätter och snyftningar var natt.

Ouppfyllda önskningar som jag har önskat att,

Det enda som jag bett om är en enda vän.

En som jag kan vara med, och följa med hem.

Men aldrig lyssnar någon på mig.

Aldrig någon kärlek, aldrig nära dig.

Kanske ska jag ta det livet.

Som ingen bryr sig om och tar för givet.

Kanske borde jag dö, försvinna från jorden.

Bort från alla människor som inte beter sig som de borde.



Ja kanske det...