Jag har alltid haft en dröm om att våga simma på grunda vatten.
Att våga hålla mig borta från \"de coola\" som ska ge sig ut på djupa hav.
Jag vet att vindarna är kraftiga där ute...
men vågar jag vara en grundvattendykare, sprattlandes utan någon som helst fara för om jag någonsin kommer tillbaka?
Om jag inte vågar hålla andan och invänta mitt öde, är jag inte en av dem.

Det är en fråga mellan liv och död, en fråga om vad som gör mig lycklig.

Vad gör mig lycklig?
Försöker minnas de gånger jag släppt alla tankar för stunden är underbar, stunden är fångad.

Jag blir lycklig av att drömma.
Jag fyller allt jag inte kan fylla på dagen, om natten, i min dröm.
Där är jag en hjälte med sidendräkt och två rosa laserpistoler. Det är tänkt att jag ska hota ondheten för att ingiva godhet... men likförbaskat även i drömmarnas värld, släpper jag mina vapen för jag är en fegis,
och någon tror jag är lycklig så.

När jag vaknar minns jag vad jag drömt, och får fel bild av verkligheten, men så fungerar den här människan jag blivit tilldelad att vara.

Så fungerar en nobody.

Ibland kan det hända att jag tittar på mig själv i spegeln och ser ingenting alls, eftersom att jag egentligen bara är en massa utav celler som är så små så de borde gå att se igenom.
Jag går omkring, och nyper mig själv men känner knappt någonting för jag har sårat mig själv för många gånger nu för att jag ska bli förvånad över smärta.
Bara ett dovt \"aj\" och sen kan jag stå hur länge som helst med nypgreppet om handleden och invänta verkligheten utan att den kommer.

Så där kunde jag tänka en gång i tiden...

En gång i tiden valde jag att falla in i ett slags mellanting.
Jag kunde se mig själv i drömmarna springa efter djuphavsdykarna med sina geléfrillor och skrika: faaan asså va heta ni e, jag önskar jag vore som er.
Och höra de svara \"Du blir aldrig som oss\".

Dåförtiden var det ett slag i ansiktet med stålhand, men nu inser jag att det var en komplimang.
Fan, jag tänker aldrig bli som dem.
Jag är en grundvattensprattlande njutare med livboj runt magen och det spelar ingen roll för så länge jag är säker, är jag lycklig.

Så jag valde barnpoolen på hotell Geranio en flor, 5 stjärnor, bara för att visa de jävlarna att jag aldrig valde djupa hav.