Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till en viss underbar vän. (den är dock gammal första gången jag låter någon läsa den)


Du min käraste vän, om dig släpper jag aldrig taget.

jag vet inte vad jag ska göra,
vad ska jag ta mej till?
vill hjälpa en vän som sitter tätt in till.
Vännen förstår inte att man inte får bli smal, så smal så man inte har nå kvar.
För där blir livet en plåga värre för varje steg man tar.
man MÅSTE orka kämpa om man livet vill ha kvar.
livet blir aldrig fläck fritt de måste man våga ta,
men förskräckt märker man att minnena lever kvar.

jag förstår inte hur du känner,
jag för står nog ingenting.
Jag vet bara att jag måste hjälpa dig så du inte förlorar ditt liv.

Vi andra då?!
det finns nån mer än du!
som har Dig i sitt hjärta, därifrån kommer du Aldrig ut!

Jag förstår inte hur du känner,
jag vet inte hur du mår.
De enda jag vet är att vi ALDRIG låter dig gå!




Fri vers av Miiico
Läst 317 gånger
Publicerad 2007-02-11 21:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Miiico
Miiico