Tårarna rinner,
tiden försvinner.
Själen har panik,
från hjärtat hörs ett skrik.

Det är ett krig,
själen skriker till hjärtat; TIG!
Smärtan bränner hårt,
varför ska allt vara så svårt?

Kärleken dödar långsamt,
hjärtat lever plågsamt.
Hoppet behöver föda,
men vem ska mata det när uppfödarens känslor är döda?