En kort stund, några få andetag.
Föll jag för dig.

Jag faller fortfarande.
Men inte för dig.
Jag faller som en sten
kastat ut i ett hav.
Havet är livet,
havets botten är döden.
Jag sjunker..
Men ibland så kommer det vågor.
Dom förhindrar att jag sjunker så fort.
Men ibland kommer det inga vågor.
Och då finns det ingen hejd.
Jag sjunker, kan inte rädda mig själv.
Hur jag än försöker, så går det inte.

Nu ser jag bottnen och jag undrar,
Vars är min vågor?
Men jag förstår, Ni kan inte alltid hjälpa mig.
Även ni har andra stenar att bry er om.