jag är så himla rädd, rädd för det som kanske kommer..
eller det som kanske inte kommer överhuvudtaget?

vad är det som händer egentligen? det är ju vår.
snart sommar.
ändå så många brustna hjärtan.

det är skrämmande, det gör mig rädd.
och min mage bildar små knutar,
jag vet inte vad jag ska göra,
finns det överhuvudtaget något jag kan göra?

egentligen kanske jag inte borde vara rädd,
men jag kan inte hjälpa det,
alls
den lilla gnistan man hade, den lilla lågan verkar brinna ut,
sakta och bit för bit och snart släcks den ut,
detta måste komma till sitt slut.

det kanske bara är nu för tillfället,
kanske blir det bättre med tiden?
vilket jag hoppas,
med magen och med hjärtat.

men just nu är jag fortfarande rädd,
och rädsla är en hemsk känsla.

jag väntar,
väntar väntar...