Jag har en syster som alla håller av. En syster som alla vill synas och fastna på kort tillsammans med. Alla älskar henne villkorslöst och alla kommer ihåg när hon fyller år. Hon är den som alla tjejer vill vara och alla killar vill ha. Alla vill veta hur det känns att finnas till precis som min syster.
Jag har en syster som alltid får blickar att falla likt regn kring sig. Men hon har ett paraply så hon blir aldrig blöt. Hon har alltid rätt och klär sig i sin alldeles egna stil, som alla kopierar av. Hon tar alltid andan ur flickors och pojkars lungor när hon pratar, och andorna samlar hon sedan i en burk som jag sett henne gömma under sin säng.
Jag har en syster så stark att allt hon vill ha dras till henne bara hon strör lite stoft över det med sina nötbruna ögon. Det är som en inbyggd laser.
Det funkar alltid. Men skulle superhjälte blicken någon gång gå sönder räcker det med att hon öppnar sin mun och låter sin tunga och stämband bilda ljud och alla andra måste vara tysta för annars slås deras röster ut och de kan aldrig mer prata igen. Det vet de om.
Jag har en syster som ger mig ett par nya skor eller en skiva ibland. Som kommer in till mig ibland och lägger sig på min säng och gråter för att hon är olycklig när hennes kärlekar behandlar henne fel eller hennes vänner glömmer bort henne. Och när hon gråtit slut på tårarna frågar hon hur jag mår och om jag är kär i någon och om jag har fina vänner som aldrig sviker. Och så sitter vi och blottar våra själar för varandra och blandar blod över tända ljus och nerdragna rullgardiner.
Jag har en syster som har en beundrare som hon inte vet finns. Varje ord som kommer ur hennes mun är min egna lilla lag. Det vet hon inte om. Jag skriver små brev till henne varje kväll, jag har tapetserat min vägg med hennes bilder i mitt rum, hennes autograf på en servett inramad i guld. Jag är hennes största fan.
Jag har en syster som det bara finns en utav och jag väntar på att få spinnas in i en kokong som den fula ankungen och sprängas ut som en vacker citronfjäril i högsommarsäsong. Så att jag blir precis som min syster är.
Men jag tror och vet att jag väntar på en vår som aldrig kommer. Precis som man väntar på att en ande ska komma från ingenstans och ge en tre önskningar. Eller ett åtta minuters gitarrsolo i en alldeles för kort poplåt. Det är inte meningen att alla ska ha diamanter, även att alla är lika värda, oavsett om man är bög eller neger. Min syster säger att allas blod har samma färg.
Jag har en syster och hon är den enda jag har. Och det är inte svårt för mig att välja hjälte. För bland spindelmannen och bamse lyser min syster allra starkast. Bland alla Törnrosa och Tummelisa är min syster vackrast.

Jag har en syster.