Bland höstens klara färger sjunger vintern sin psalm,
det iskalla andetaget blir till små pärlor av skratt.

Den ensamma månen vaktar min ryggrads spöken,
i den tomma sängen sprider blodet sig i mina ögon.

Mina tårar skriker högt efter ömmande händer,
golvet knakar när mörkret gör inbrott i min själ.

Hjälplös ser jag på när hatet våldtar mina vener,
under mitt skinn lyser galenskapen om natten.

Tysta röster mördar mig i mina mardrömmar,
låt mig inte somna en enda natt till, älskade.