konstiga du
du är som jag
jag känner dig
vi har knappt träffats men
jag kan dig utan och innan
som en präst kan sin bibel
dina ögon sa mig allt
ditt skratt visade mig kärlek
ditt allvar skar mig i bröstet
Allt var där
och någonting mer...
någonting jag saknade men som du hade
kanske var det hopp
hoppet jag kände när
du tog din hand i min
och ledde mig hem.