Gång på gång

Samma löften

samma svek

Du förintar mig, vet du det?

Jag hoppas att du inte förstår, att du saknar insikt


Detta för min egen skull...


Jag skrek

Så högt och tydligt jag förmådde!

Med gråten i min hals..

Men du lade mina ord i såpbubblor

och lät dem följa den kalla vinden

Bekvämt och smidigt, bort från dig...


Orden tog slut

Likaså gråten

Numera rinner tårarna endast inom mig

Tysta och svidande längs min själ

Översvämmar mig långsamt, mer och mer


Rädda mig!

Hjälp mig...


Men du ser inte!

Du saknar kännedom om mina tårar

Jag har insett

Även om du skulle få reda på att de existerar

Så skulle du inte lägga energi på att leta upp dem

Jag har förstått det nu... I denna stund...


Du kommer att låta mig drunkna...