jag minns första gången jag såg på dig
upptäckte dig
trots att du alltid funnits där.
blev medveten om dina känslor
och din benägenhet att få mig att förstå
du sade att du skulle vänta
att jag var värd att vänta på
tills mina känslor skulle segra över min rädsla

aldrig hade jag kunnat föreställa mig något så bitterljuvt
som den kärlek vi hyste för varann.
jag avskydde att ha dig nära, men stod inte ut
när du inte var där.
du avskydde mig för att jag prioriterade annat
andra,
före vårt långa förspel, vårt blomstrande
och samtidigt vissnande förhållande.

du bände upp mina revben, ett i taget
och på ett konstigt sätt lärde jag mig andas
och jag blottade mitt inre för första gången
vi hade sex på blodiga lakan,
vi grät med kroppar uppfyllda av lust
i varandras armar och jag kände att det var värt det
bitterljuvt eller inte

att trassla mig in i din famn, dra fingrarna genom din hårman
låta mig omfamnas hårt, krampaktigt av din svettiga
stora trygga manskropp
att vakna av lukten från svets och verktyg och se dig stå
lutande över mig, ha en bra dag
en kyss i pannan.

tills gnistan jag glömt bort att jag kämpat för att sockna
tillslut dog. jag glömde mina regler
du glömde vad du såg hos mig och vi grät båda två
över misslyckandet hos två älskande
vi trodde vi skulle överleva, att vi var unika, att jag kunde förändras.

vi ses inte längre, fast att vi lovade varandra med tårdränkta kyssar
vi älskar inte längre trots att vi trodde att åtminstone det skulle vara

för evigt.