i korridoren råder tystnad bland all rörelse
ingen ser och ingen hör det liv som pulserar i mitten av allt
ett fjortonårigt hjärta pumpar hopp

någon snubblar över hans väska
han petar förstrött på den med kängprydd fot
ögon upptagna, vilar på hennes ryggtavla
hon som har ögon för alla andra

i sitt huvud petar han med sitt finger i hennes smilgrop
hon skrattar med hela kroppen, tillochmed knäna

han som spelar sin musik för henne och hon,
som ligger på golvet och vickar med tårna i takt
hon klädd i hans hoodie inom räckhåll, i sitt huvud
för att vara fjorton är hon den vackraste som finns

men så hejdar han sig i tanken
tar tag och drar tillbaka de formade tysta orden
ord som vacker platsar inte i en fjortonårig pojks huvud


tänk om någon skulle tro att han var bög
han snuddar vid de inristade orden på skåpet när han slår igen
och han vänder blicken från henne
rörelserna får färg och röster hörs igen