du kallade mig snygg och hånglade upp mig mot väggen i tunneln
jag snubblade på berusning och lycka
hela vägen hem tittade du på mig som om jag vore allt
du höll om mig hela natten


du gjorde mig till en vana och jag blev nästan vanlig och till ingenting
dina villkor spelade en eventuell manöver från mig
de stunder du bad mig komma släppte jag allt och kröp tillbaka till din värme


dagen efter skyllde jag min svaghet på dina ögon
-
tills nästa gång


jag har skyllt på hela din existens till inte ens du fanns kvar
inga ursäkter och verkligheten lämnar mig andfådd och uttömd
dränerad på lögner för mig själv


punkterade fantasier och ett döende hopp
om att du faktiskt vill ha mig för den jag är
och inte som ett 'en gång i veckan-knull'


blev charmad i vårregn och mellan dina lakan
förtjust över ditt uppenbara intresse

för stunden


alltid för stunden
jag får aldrig en chans att säga nej med dig