jag hör hur klockan stämmer in med mina andetag
tiden blir jag och vi räknar ner

tio..
nio..

och där står du, med evigheten kupad i din hand
du lägger dig bredvid och vi räknar ner

åtta..
sju..

vi andas knappt, tiden andas för oss båda
jag vill titta på dig och tiden räknar ner

sex..
fem..

du ligger på mig, försiktigt och öser små flagor av evighet i mina ögon
jag blinkar inte bort stoftet och vi andas igen och vi räknar ner

fem..
fyra..

du tittar in i mina ögon, du skådar min egna evighet
och du viskar trött om stjärnor du ser, och hela världen räknar ner

tre..
två..

allt står still, förutom du, du, du, försvinner från min kropp
försvinner bort mot horisonten och jag kan inte resa mig
jag lyssnar på dina sista andetag och hela universum räknar ner

ett..
noll.

du är borta, föralltid. jag blinkar och gnuggar mina ögon
det faller gnistor som lyser upp omkring mig och jag går i dina fotspår hem.