Fläckade skuggor hon minns från gångna år
Färgade hårt, som bilden av en liten flicka
med tovigt änglahår
Med solen utom räckhåll hon tidigt förstod
Sitt livs grymma öde; att dö för ung i sitt toviga hår
I sitt hjärta inte längre hopp, inte heller mod
Våldtagna, kladdiga som oskuldsblod
Av vår Gud så god, visst så rar
känslorna tränger upp ur hennes minnes- kar
Förnimmande är smärtan
slingrande runt barnet naken- rar
Spelande är flickans skratt, kelande med livet i stjärnstoftsnatt
Utvisade änglar i horisonten störtar
brinnande blå i dygnets morgontimmar
Förlorad är oskulden i sin jakt på tappade vingar