Vi borde äta upp månen
eller hoppa fallskärm från stjärnorna
eller bara sitta tysta i en skog med stenar som något barn målade ansikten på
under sina första dagar i skolan

någon borde micra all bomull i världen och lägga i min mage
ser du inte hålet, och ser du inte fläckarna
jag läcker ju


Någon borde ge mig plastigt, blont löshår i present så jag kan
låtsas vara rapunzel och leva lycklig i alla mina dagar
vi borde göra husen rundare och vänster-om

fråga katter om vägen
livs levande hjärter, sjunger med kollegorna
faller på knä, blir liggandes på marken
i sagovärlden, fast jag har ju alltid vetat
hur omöjligt allt var
när dom målade var ros i rött och sopade bort vägar

En hustomte frågade mig igår vilken form livet hade
han var i plast
och livet, det är nog runt, som en märkeslogga föreställande jorden i tyg, fastsytt med sicksack-sömn
vi kommer alltid tillbaka dit, där vi började

och sen tog han på sig läderhandskarna och liftade vidare med maskrosfröna
det är väl den nya oförståeliga reklamfilmen för telia 69 öre/min
när en hustomte lämnar mig väntande
på fortsättning följer-rutan


jag tror jag väntar tills världen ändrar färg