helvete, jag känner hur din frånvaro börjar göra sig påmind
kryper in under min hud och fastnar som papper och klister
bilder av dig sitter som fastsydda på min näthinna
jag hatar att jag saknar dig, jag hatar att du får mig på knä


det finns inget i min ägo som bär doften från dig
men överallt känner jag dig, du finns inuti mig
jag andas dina andetag, går dina steg, tänker dina tankar

och jag vet vad du tänker om mig


du tar mig för given, vet att trots alla år finns jag precis här
du tycker om mig, men kan inte ge mig din kärlek
för den är inte ren, den är inte fullkomligt ärlig
men du ångrar dig aldrig, för alla gånger du lämnat mig med öppna sår


jag sitter om kvällarna och läser om alla rader tillägnade mig
det gör ont i mig att en så stor del av mig tillhör dig
kanske är det därför jag aldrig lyckats ge mig själv till ngn annan
för just de små delarna tillhör dig, i säkert förvar i någon hemlig vrå


ibland önskar jag att jag hade nyckel dit, till den där vrån
så att jag kunde öppna och dela ut de där sista pusselbitarna
till någon som förtjänar dem nu, till någon som jag förtjänar
för smärtan du ger mig varje gång du går är inte värd en väntan i flera år



jag önskar du kunde växa upp nu och dela min värme inatt