Det kan ha varit sista gången jag var här.
Gammal och unken är doften över sovrummet och jag har redan tröttnat på alla radiokanalerna.
Ingen cappucino till frukost.
Du pratar om dig och ditt, det finns ingen hejd för hur mycket du kan prata om dig och ditt.
Och utanför blir det höst och kallt, jag har slutat imponeras av det ljusa träet på huset och omedvetet har din kropp börjat likna en barnboksfigur.

Du har ditt sätt, jag har mitt
och vi möts inte riktigt halvvägs
Det har väl aldrig varit tal om något halvvägs.
Det kan handla om en upprepning.
Det kan stavas missförstånd.

Du lägger ingenting på minnet av det jag säger, jag lägger ingenting på minnet av det du säger, efter ett tag blir det meningslöst att prata.
Jag tror inte det var en sån här dikt du hade tänkt dig.
Men det är väl knappast du som väljer
eller hur?