Jag ser tillbaka på skolan, platsen där en gång mina mobbare stod
Jag står där och gråter, jag tittar tillbaka i vredesmod
I skolan var jag ingen människa för nån, helt utan själ
Och titta tillbaka på det gör så fruktansvärt ont, veta att ingen ville mig väl
Alla visste, alla såg min smärta
Ett ensamt skrik ur ett fruset hjärta
Smärtan skär i dig och hotar att spränga dig i bitar
men når inte ut, du håller det inuti
Alla håller för öronen, och stänger ute ljudet av ett desperat skri
Du vill gråta, skrika, slå söner och falla ihop
Men du nöjer dig med en dödande tystnad
När alla ignorerat ditt rop
Anledningen till att du inget sagt är att ingen nånsin lyssnat
Ensam
Ensam
Orden skriker i dig
Ett monster inom dig hotar att komma ut
Din kropp skriker ja och din hjärna nej
Du fruktar ett tragiskt slut
Monstret sliter sönder dig inifrån
Öronen fylls av ett dundrande dån
Matas av besvikelse och smärta
Sliter dig i bitar och dödar ditt hjärta



Dina öron fylls av ett konstigt dån
Du inser plötsligt att det kommer inifrån
Ett monster inom dig bankar och slår
Matas varje gång ingen förstår
Du fylls av ett underliggande vrede som hotar att komma ut
Vill slå sönder, döda och ge allt ett slut
Ett ärligt leende när du slits upp långsamt inuti
Du vill dö och du hatar ditt liv