Du ligger där med dina händer bundna och dina ögon slutna och du drömmer att du inte fanns.
Du står på taket och du tittar ner till marken där allt kommer ta slut , men du tvekar.
Du ligger på ditt golv i fosterställning och där står spriten och tabletterna som komemr få dig att sova en evighet men du vågar inte för tänk om de verkligen tar slut?

Du har vart där så många gånger förut.
Dina tankar dödar dig, och din spegelbild hånar dig och säger att du inte är värd och ditt rakblad skrattar åt dig och dina blödnade sår skriker åt dig att du är misslyckad. Ditt inre är som en handgranat det kommer att explodera närsomhelst för det orkar inte slå längre .
Din panikångest äter dig levande och den omsluter dig så hårt att du inte kan andas ordentligt, men när kunde du det sist?
Innan såg du allt i färger , oskuldsfina färger som dansade i takt med ditt leende men så är det inte längre nu ser du allt svart och vitt och du dansar din döda dans på gator och på torg i askan där du en gång dog .
Ditt leende har tystnat som sista melodin i din favortisång, och ditt skratt lver inte längre utan det har blivit en mask för överlevnad i allt som dött i ditt inre.
Du pratar bara i lögner om hur bra du mår och du bär bara långärmat så ingen skall se vad du gjort med dig själv dom svarta nätterna utan somn , där dina demoner kommer och säger får jag lov ? -
Efter dansen är du helt slut eftersom du har försökt ta dig ut ur dessa armar som dansar med dig.
Du stapplar fram vart du än går , för dina ben bär dig inte längre än orken du har kvar från allt.
Dina vänner ringer dig oftast och frågar hur du mår och du säger med en vänlig röst att allt är bra såklart för man vill inte visa sig svag för någon.
Igentligen vill du bara rada upp alla dina vänner, och familj och skrika åt dom, du vill visa dina armar och ta bort ditt svarta smink som täcker dina tårar som rinner i din ensamhet... Men om du skulle visa dom, skulle dom förstå tror du ?
Men du tvekar igen och säger till dom att allt är bra och du sätter fast dina leenden med tejp för att inte sabba idealet som du än gång var.
Samtidigt som du står framför spegeln och ryker i din kropp det som skall bort och det som är fult, du äter helst inte med någon , du äter helst själv kasnke ? kasnke inte ens då för då kommer dina demoner till dukat bord och hånar dig och slänger dig framför toaletten och dom trycker ner dina fingrar i halsen så allt kommer upp. Du tränar , du går istället dom extra Km för att inte ta bussen.
Ditt självhat och din ångest styr ditt liv.
Du vill inte vara med i leken längre men du vill inte såra någon. Så du lever för deras skull..iallfall för ett tag.
När din kropp är fylld med ärr och sår, när din kropp inte väger mer än 40 kilo så är du nöjd då?
När kindbenen och revbenen syns är du nöjd då eller komemr du tillåta dina demoner att misshandla dig ännu mer tills du inte finns mer.
Du önskar att någon kunde läsa dina tankar. men de kan dom inte .... och dom har aldrig gjort och kommer aldrig och göra, dom vet inte vem du är eller vem du var.
En dag kommer dina sjukdomar besegra dig och dina demoner har vunnit.
När du inte vet vem du är längre så kommer du öppna dina ögon, du kommer ta bort repen om dina händer, coh du kommer ta din sista energi för att svälja så mycket tabletter som möjligt och dricka tills du inte vet vad du heter, du kommer stappla dig upp på taket och du kommer ta dina sista andetag och ditt sista hopp i detta livet mot din sista färd och den sista färden kommer att demolera alla dina drömmar .
Dina vänner och din famlij kommer stå vid din grav, gråtandes och oförståliga, deras huvuden kommer eka av tankar som dom inte kommer kunna hantera och där ligger du, stillsam från allt skrik och vassa ting helt fridfull och du gråter inte en enda tår längre för JAG är fri.


/anji 08