Det finns sätt Jag har fallit på så många gånger
Det finns gånger jag har varit så svag att jag inte orkat stå upp på mina ben
Det finns stunder jag hör inlösen ringer in
Men jag är för långt ner för att tala om hur jag mår eller om jag kan andas.


Kom söta brand av nåd
Täck upp min hud
Värm mig som solen gör
Jag vill inte göra något som jag senare kommer ångra.

Det finns ärr som jag har velat dölja i så många år men jag är som en öppen bok
Det finns spöken som jag inte minns namnen på
Det finns garderober, men Jag bryr mig inte om att öppna dom
Men de öppna alla samma, full av skam och rädsla

Min värld har kolliderat så många gånger och tankarna emellan har brustigt

Så hur kan jag förklara enstaka regn som följer mig?
Så välkomnade jag smärtan igen.
stoppa mig från att försena det
Stackars lilla steg, slagen av regnet
Med vinden mot mig , åska och hagel
Ibland känner jag mig som jag ska bli sinnessjuk
Utan domningar eller smärta men ändå så intensiv att känna
Speciellt nu upp genom åren
Och jag, jag lärde mig hur man kan växa i smärtan Utan kärlek och det var gift i regnet

De flesta av de har något och säga men jag har inget att säga
MenNär jag gör det och ingen är där för att lyssna ändå så varför prata när ingen kan höra ljudet av min trasig röst

Mina ögon växa tunga och jag vissna bort mitt i melodin för dom unga

Jag har ännu inte vetat något om kärlek
Efter allt jag har gått igenom

Dessa minnen kommer inte låta mig gå
Det är vad som håller mig i
Det är vad som slussar mig

Det är inte ditt fel (det är mitt fel)
Detta oberäkneliga hjärta var tvungen att fastna
Röda händer och skämmas
Jag låter mig själv bli bränd av en annan lågan.

Vad kan jag säga om denna här kroppen nu som är så skadad

jag vill leva
MenJag är utspridd i bitar
Kommer ni att samla in dem igen och göra mig hel
Jag har inget kvar att ge
Gör mig verklig
Gör mig riktig.

För jag vill inte vara en bluff
Vad ligger bakom detta ansikte av sorg och smärta
Så nära så långt bort.

Åh svaga knän Varför kan inte ni inte låta mig stå kvar
Som om dessa spillror i ryggen var inte tillräckligt
Krossade drömmar Och bortkastade år
Tysta skrik i betongväggen
Och namnlösa rädslor
Den här världen är har inget kvar att ge i något som är värt

/Anji