Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tåget mot stjärnorna

Flickan sitter på ett tåg
Tåget mot stjärnorna
Det glittrar så underbart från rälsen
Hör du ljudet syster?
Hör du ljudet från rälsen


Det var vi en gång i tiden kommer du ihåg?
Dem månaderna sitter inborrat i huvudet på mig
Som om det var menat för mig att komma ihåg
Natten på skaterampen
När vi satt och kollade mot stjärnorna
Dem glittrade så vackert
Vi hörde ljudet från hundens gnäll.
Hon ville inte sitta kvar
Men vi satt där
Och bara satt och grät lite grann
Men ingen av oss brydde sig
För det var du och jag syster
Du och jag


Snart är vi framme sa du
Snart är vi framme vid stjärnorna
Flickan och sin syster satt där tysta
Lyssnade på rälsens sång
Och såg hur allt glittrade så magiskt


Stjärnsystrarnas sista vals
Har redan kommit
Nu finns det inga stjärnsystrar
Nu finns det inget vi.
Det vara aldrig för alltid
Det visste vi nog redan från början
Att vi bara skulle hjälpa varandra på traven
Det magiska dog ut
Men båda andas.


Flickan tog sin systers hand och sa
Följ med mig snälla
Flickan och sin syster gick till tågets sista vagn
Lyssnade till rälsens sång en sista gång
Och hoppade
Hoppade ner mot verkligheten
Och släppte varandras händer
Det var sista gången dem sågs
Stjärnsystrarana existerar inte längre
Men stjärnorna lyser än




Fri vers av TotalVärdelös
Läst 410 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-04-03 13:42



Bookmark and Share


    baruk
Bra poesi även denna, med nog så allvarligt innehåll. Applåd!
2009-04-05
  > Nästa text
< Föregående

TotalVärdelös
TotalVärdelös