Min stjärnhimmel rasar nu
Som många gånger förr
Men nu rasar den verkligen
En efter en
Faller ner mot jorden
Krashar ner på jordens hårda yta
Hårt mot hårt

Stoftet blir som en dimma över min värld
För litet att fånga upp
Förstort för att andas in
Snart faller jag död
Mot marken.
Jag visste att jag aldrig skulle komma levande ur det här
Jag visste det
Ändå hoppades jag
Hoppades på att jag på något sätt
Kunde fixa det
Omöjliga