när jag bad dig gå
den där dagen
jag minns den som igår
kylig trots att solens strålar lyste upp
gatan utanför
men det fanns ingen mening med det
som för oss

det gjorde ont
inte så mycket utanpå som inuti
när du tog tag i mig
i mina armar
stirrade på mig
hotfullt
aldrig har jag sett dig så arg
svedan efter din hand mot min kind
var inget emot
den smärta som härjade inom mig

jag föll ihop på golvet
mitt huvud var så tomt
det var mitt försvar
att vara tyst
inte visa tecken
på liv
du lyfte upp mig
skakade om mig
tryckte upp mig mot väggen
höll ett hårt tag om min hals
jag förstod att du var rädd
men ilskan tog över
dig

du släppte
jag föll
du gick

jag började andas på nytt