Du vackra blomma
som växt i min själ
Från bördig jord
du tagit all min kraft

Utan den är jag ett barn
med en barnslig blick
Alltför barnslig
för att uppskatta blommor

På ytan skönhet
men rötterna döljer dumhet
Dumhet som söker sig
djupt ner i min själ

Rötterna värker i mitt ömma hjärta
de griper det likt en handske
och när de nått mina ögon
är jag blind

Vem söker en blind, dum och barnslig själ,
hur vacker dess blomma än är?