Plockar bland skärvor
Vitt porslin fläckat av te
Gröna blommor utan doft
Intakt är koppens öra
Så många drömmar detta trasiga ting fått höra
Så många intriger och härvor
Kan ett ordlöst ting höra om det inte kan se?
Nu i spillror men inom kort blott stoft
Separerad sen länge från sin servis
En gång fanns där ett fat
Och en kanna
Så många gånger mina läppar berört porslin
Keramik så anrik och fin
Nu i precis
tjugotre delar, ett mönster så intrikat
å Gröna Anna
Du är nu splittrad och utspridd nyrokoko