Dina ögon såg frågande ut
Blå som oceaner
Djupa som Marianergraven
Har vi setts förut?
Dimman svepte in
Över mina gröna skogars blick
Regnet föll
Och jag höll dina händer ömt
Ville svara ja, men ville ej förvirra
Kärlek finns i beröring
Familjeband
Ord skrivna i vitt på ett tomt ark
Skuggor grå i sinnet
Fingrars värme
Ett leende bland molnen
Mörker bortblåst utav höstvindars pulserande färgexplosion
Ord utan början, utan slut, förevigade utav närhet
Du vet inte vem jag är men du känner mig