Inga ord.
Inga meningar.
Ingen passion.

Strukturer. Det är det enda vi är.

Glöden finns inte längre, det där som höll oss alla
brinnande.
Samtidigt som det förstörde,
men vi var LEVANDE. Inuti.
Ibland, var alltid bättre än aldrig.

Det är så enkelt att radera historien, med ett klick.
Då allt var sorg och förödelse.
Precis som om det aldrig hänt.