Denna dag tillägnar jag min fina syster som sitter bland molnen
ovan där och spanar på oss så vi sköter våra åtaganden .

Jag förstår fortfarande inte att hon är borta , vissa nätter vaknar jag utav att
hon sitter vid min fotända med kissarna intill. Hennes själ kommer till
mig då och då som en ljummen vind som stryker mig på håret och viskar:

Jag älskar dig min fina syster !
Förr tyckte jag allt sånt va humbug men nu är jag utav en annan mening.
Även mor min besöker mig när jag sitter i köket tidigt i ottan med min kaffe kopp som min mamma skulle älska .

Hon sätter sig ner vid min sida och berättar om snälla och vackra änglar
som finns där hon bor.
Nu har hon sin dotter vid sin sida som ger henne trygghet och kärlek.

Finns det ett liv efter att vi gått hädan så tror jag på det nu.
Gör ni det ??