Rattar pennan - en sån röra -

orden jazzar i mitt öra.

Nya nöjet är att störa

ängslig ordning. Har att göra.

Inre kaos som ska förlösas.

Inte en minut förslösas.

Kommer hit och trillar dit.

Omedvetet, fast med flit,

menar jag mig slugt en mening -

den som senar ner försening.

Låtsas faktiskt ta semester.

Ägnar mig åt tomma gester.

Obegripligt trött på kläder.

Tämjer foton, hånar väder.

Vässad vadmal är en fröjd -

har beredskap att ta höjd

upp till tupp och dubbelgöken.

Äter frukost med en fröken.

Nytt normalt att pickla präst,

det är dom som fnittrar mest.

Sång på lut i vänster öra,

är hemul, vad kan jag göra?

Inte tid! Vadå förlägen?

Studsar hemfallen på vägen.

Pratar strunt med grannens kofta;

Du, det händer inte ofta!

Vet du ens hur du ska börja?

Här är slutet. Vilken smörja!