Det svarta som sjuder

när tillvaron bjuder

mig på just det där

som jag inte vill ha.

Som gör mig till nån -

en som inte är jag.

Uppgivna tankar,

självbild som svankar,

finns inget att få 

av nåt man behöver.

Har inget att ge -

och snart är det över.

Vem tror väl på lycka?

Banalt kan man tycka

om man endast smakar

på sånt man försakar -

och snart ska man dö, 

tack och adjö!

Men dessförinnan

(det får man förmoda)

så växlar beständigt

det onda och goda,

och allting kan hända  -

snart kommer det vända.

Så vill jag ha livet;

Att inget är givet.