Tågen är sena en vecka
alla missförstår mig
jag glömmer möten, nycklar, namn, koder
och tappar kaffekoppar
Min chef börjar ställa frågor
Min man blir sluten
Min energi tynar

Ändå hör jag en vänlig röst
som säger värmande ord
att jag är värd mer
än jag förstår
att jag kan en massa
som jag inte anar
Den vänliga rösten tillhör
min allra bästa kompis
och kommer
inifrån mig själv