Man möter människor
som förlorat det mesta
när mina ögon tåras
undrar jag
för vem jag gråter
är det bara för den andre
eller för min egen ensamhet
min egen rädsla att bli
än mer ensam

sorg skrämmer inte
om jag vet var den kommer ifrån
långsamt tilltagande acceptans
för ensamhet som växer
och växer
som till sist förtvinar
förlamar förblindar

jag flyr
till vad som helst
om det har mening eller ej
det kvittar
en dag möter jag mig själv
en dag
men inte just nu