I den mänskliga resan, två sidor söker samma mynt,
lycka dansar förbi som en flyktig fjäril,
ett ögonblick av extas, hjärtat fyllt med värme och glöd,
men skör, så lätt att förlora, som livets vindpust blöd.

Olycka tung som ett ok, vilar på axlarna med makt,
en konstant tyngd som drar ner själen i mörker,
djupt i sinnen och hjärtan, grävande klor,
livslång ibland, dess spår kan för evigt etsa.

Lycka, en kort semester från vardagens larm,
medan olycka, ett hem där vi kan fastna i harm,
en paradox, brottad sedan tiden tog sin början,
strävan efter lycka, undvika olycka, vår sårbarhet.

I denna mänskliga vandring, ett hopp finns ändå,
i ljusets minsta skimmer, även i de mörkaste vrår vi nå,
för lycka och olycka är två sidor av samma sedel,
och i deras skiftningar, vi lär oss livets sanna medel.