I ett nu så finns inget då

ett silkestunt atomlager
är jag samma
som för 5 sekunder sedan

eller har jag redan delats upp
i otal olika möjliga jag

som sin tur delas igen
och igen och igen

så vem är jag
på den vägen
och kunde jag
varit någon annan
om jag bara inte
gjort det som jag gjorde
för 5 sekunder sedan.

eller är det illusioner
som dröjer sig kvar
i tanken
om det som kunde varit
om det bara inte varit så

hjärnan går igång
på det bekanta ältandet
när man kommer dit
att försöka räkna ut
schackpartiets olika möjliga kombinationer
av drag som gör en schack
men framförallt så oändligt matt

så försöker jag ju bara leva i nuet
men det är omöjligt att fråga sig
om inte om hänt
vad hade då
hänt i veckan

så går tankarna
medan självkänslan
försöker reparera sig själv

för självförtroendet
är det inget fel på
för nog vet jag att jag kan
men inte om någon bryr sig

bära osynliga ryggsäcken
som har sten på sten
av tvivel och tvekan
gör det inte lättare
att acceptera atomernas snirklande väg
i nuet, för tänk
om inte om hade varit
då hade jag inte varit jag