Du tror du känner mig
När handen stryker längs med mina oskyldiga blad
Tar på alla ställen som ingen kommer åt
Klär av mig bit för bit
Tar sönder och förändrar
Tills det inte finns något vackert kvar
För vad är en ros utan sina blad?
En ensam kropp utan mening jag är
Och hur man känner någon
Är vi minsann osams om
Men jag vet
Att jag är någon du inte känner på riktigt