Vardagen
känns bara allt för vardaglig
för mig

Ständigt kämpa
mot nya mål
som någon annan satt dit åt mig

(som om jag någonsin
skulle bli bättre än dom)

Och fastän jag vill
finns här inget utrymme för förändring


Så fortsatte det
tills hon en dag
dog.




(Jag kanske inte ville
tillräckligt mycket
eller så höll du fast mig alldeles för hårt)