Plötsligt så fann jag
att jag hade separationsångest från mig själv.
Jag befann mig vid
ett av livets vägskäl
och
medan den ytliga delen
(som för övrigt visar sig vara mer dynamisk)
av mig följde skälet vid vägen åt ena riktningen
bytte själen i egenskap av mitt medvetna
bort sig mot en ny version av mig.

Kvar stod där en del av mig, den förbrukade delen,
ensam kvar helt själv.
Fylld av minnen från en vacker, underbar
men likaså jobbig och formbar tid, som så gjort med min själ.
Alltså jobbat och format.