när ord stannar upp
strandsätts som på en öde ö
samlas och kryper sig närmare själens mitt

mitti tu
jag föll

samtidigt jag höll dig kvar


halvvaken
omtöckad
jag vaknade av vågornas brus

suset och surret
av obebarbetade känlsor ord
som stannat kvar
kvävda av dem


de

som alltid tror dom har sista ordet