som vatten i havens oceaner
vi ser på varandra
I oceanen av tystnad
vi strödde salt i sår
och valde gå
snuddar vid minnen
klarnarde blickar
hjärtan funna
och vi försvunna
där i pereferin
som vatten i havens oceaner
vi ser på varandra
kastar tankar till minnen
färgad av sorger
runt klarnade tankar
sinnen
jag lovar
du finns där
jag stannar tiden för några korta sekunder
hör tomrummen runt minnen
igenmurade portar
men fönstren som stod på glänt
och vi greppade shansen
när vi såg den
vita väggar fyller rummen
runt mig
skapande ord
som får oss att stanna
tänka
har känslan bara levt där
i skapandet
funnits där för att hålla
lögner levande
startar klockan
ser
att tiden rusat
utan dig och mig
och sanningen kommer ikapp
hur jag än förgäves
höll kappan efter vind
du är inte där i dag och smeker min kind
sprängfyllda hjärtans slag
fann kärleken på vägen
på stigarna jag lagt ut
för att du ska hitta hem
kan nu bara önska dig välgång och lycka till
vi vänder andra kinden till
och ser kärleken i ögonen
ser på den mitt emot
fyller mitt så en gång tomma hjärta
ser nu tillbaka utan smärta
har du nu då förstått
att jag gått vidare
så där
utan vidare
gå
gå
men ge tillbaka mitt hjärta
min mitt
lägger sidenbanden vid sidan
lindar upp din själ
och släpper dig fri
låter pärlorna förlösas
i oceanen av tystnad
och låter själen mitt drunkan mitt i den
nu är vi bara historia du och jag
förstår du då