Som en löpeld sprider den sig
Med en tilltagande hastighet
Påhoppet har kommit plötsligt
Utan att lämna en chans till värjande

Tjock dimma tätnar i magtrakten
Sluter sig och bildar ett klot av rädsla
Förlamningen är omedelbar
Endast andningen ger kroppen rörelse

Från slutna ögon rullar en tår
Munnen frigör den djupaste av suckar
Faran flyr med utandningsluften
Överlåter sin värd till ensamheten